Det är inte ofta jag skriver så här tidigt på morgonen, faktum är att det aldrig har hänt. Klockan är 04.07 och jag har sovit i 3 timmar. Min kära son vaknade och ville ha mat (inget konstigt i det) men ville inte somna om utan var sedan klarvaken. Eftersom jag nu har lärt mig hur han funkar var det bara att ta fram bärselen och sätta ner honom där... och vipps så somnar han. Ska alldeles strax lägga ner honom i sängen igen. Vill vara väldigt säker på att han fortsätter somna efter jag lagt ner honom bara.

Nått straff måste jag väl få eftersom jag fick sova 5 timmar på rad natten till igår.
*haha*

Föresten så har han lärt sig äta med flaska nu så jag kanske kan få "sova över" ett mål mat på natten som Andreas tar om allt går som det ska. Åh jag längtar! :o)

Ikväll är jag och Elliot ensamma och då blir det mycket mys i soffan. Underbart!!

Hans mage har blivit bättre och han sover mer på nätterna, ja tro nu inte att jag får sova fler timmar för det får jag inte. Han ska nämligen helst sova på bröstet vilket är lite svårt för oss att göra samtidigt som honom. Jag har dock kommit på att jag kan ha honom i BabyBjörnen och då halvsitta i soffan samtidigt som jag kan blunda utan att behöva vara rädd för att han ska ramla bort. :o)
Nu låter det kanske som att vi inte gör annat, han sover faktiskt bra i sin vagga med. Jag brukar dock gå upp vid 4-5 snåret och lägga mig i soffan med honom.
Det är mycket lättare att amma honom i soffan, sängen är inte riktigt gjort för att sitta i. ;o)

Ska försöka hinna med att lägga in lite kort och fixa. Men det är banne mig inte lätt att få tid över till något annat. Har flera projekt som jag vill ta tag i men det får vänta lite.

Nu ska jag fortsätta mysa med min klarvakna plutt. <3

Då är det lilla pyret redan över 3 veckor.
Tiden har gått så fort, jag hinner ju inte med någonting. I alla fall känns det inte så.
Jag försöker hinna med allt som jag gjorde innan jag ploppade ut lille Elliot men jag måste väl inse att det inte går. *suck*
Ibland känns det som att jag bor i soffan och jag får dåligt samvete, tom gråtattacker. Känner mig helt värdelös som inte hinner/orkar. Hur gjorde dom förr?!
Förr när det inte var lika jämställt som nu, när kvinnan skulle göra ALLT hemma.
Det undrar jag!

Iaf har jag varit ensam med Elliot i natt för Andreas är iväg med hemvärnet.
Jag hade ångest igår och var livrädd för natten som skulle komma men tack och lov har Elliot sovit väldigt bra trots magknip och hunger (vilket är svårt att undvika).

Allting blir mycket svårare när man är ensam och inte kan få hjälp.

Men ikväll kommer Andreas hem igen (hoppas jag!) och då kanske jag hinner med en dusch. *haha*

Tiden bara springer iväg, eller så är det min "egen-tid" som minskat radikalt de senaste. Känns som att jag mest sitter i soffan och ammar hela dagarna.
Det är iof väldigt mysigt men ibland behöver jag komma ut och få lite luft, även om jag så bara tar vagnen till mamma å sitter där en stund innan jag går hem. Det räcker långt vill jag lova.

Tiden sedan förlossningen har varit bra. Han är hur snäll som helst och sover väldigt bra på nätterna. Jag är uppe en 2-3 gånger och ammar honom, ibland 20 minuter och ibland, om jag har otur, blir det 1,5 timme. I början somnade jag samtidigt som jag satt i sängen och ammade, nu har kroppen börjat vänja sig + att jag har min Iphone som håller mig vaken. Ja och sedan har vi börjat få rutin på nätterna så jag och Andreas har rätt bra koll på vilka tider som är mattider.

Det som är mest jobbigt är väl allt blod som kommer ut. Ingen har berättat att det är mycket blod och hur länge det kan hålla på. Dessutom var jag väldigt öm i början efter att jag sprack... nu är det bättre, gör inte lika ont.
Det andra som är jobbigt är att jag och Andreas inte får så mycket tid tillsammans. Vi hinner inte ens sitta och mysa framför en film längre, inte som förr iaf. Antar att det blir bättre när han blir lite större. Nu är man ju lite nervig och måste ha koll hela tiden. Trots allt så är han det finaste som finns!

"Egon" blev iaf en Elliot och snart är han 2 veckor!!
Tycker redan att han har vuxit jätte mycket.

Han är ute! :D

Just nu ligger den lille på sin pappas mage och myser.
Skönt att få lite "egen" tid.

Som sagt vattnet gick natten till torsdag och när vi var inne på förlossningen var jag redan öppen 5 cm. Kan ni tänka er!! Ibland är det bra att vara envis. :P
Vi var inne på förlossningen vid 7 och 9.56 är lillemannen redan ute!

Det hela gick enormt snabbt och all snacks och dricka jag hade med mig står kvar i påsen. Dessutom fick jag inte bada i poolen som jag ville + att de inte ens hann lägga ryggbedövning på mig. Barnmorskan sa "Du, antingen lägger vi ryggbedövning eller så föder du ditt barn". Inte så mycket att välja på alltså.

Måste säga att känslan man fick när han låg på mitt bröst där och då var knepig.
Jag kände mest att det var ju inte mitt barn, min "Egon" ligger fortfarande i magen och ska snart komma ut. Men jag är stolt över den lille krabaten.
Lika envis som sin mamma. ;o)

Har funderat på hur jag skulle veta att vattnet gått. Nu vet jag!
Det var ingen tvekan om saken.

Låg och sov, vaknade med ett ryck och kände bara "spring på toa" och det gjorde jag. Ja, så fort en gravid klump kommer ur sängen och kan ta sig mot toaletten.
Precis när jag reste mig kändes det som om någon stack hål på en ballong och det bara forsade ut vatten. Som tur var hade jag faktiskt tagit på mig en binda innan jag gick och lade mig, i fall att liksom. Trots det så droppade vattnet på hela toalettgolvet... satt på toa ett tag och kände hur det rann. *haha*
Andreas måste tyckt jag var knäpp för jag satt nämligen och skrattade åt situationen. Måste ju sett hemskt kul ut som jag bar mig åt.

Efter en liten stund ringde jag Jenny (min kusin) för att tala om att vattnet gått, så hon var redo. Sedan ringde jag förlossningen.
Eftersom jag inte fått några värkar och vattnet är alldeles klart så behöver jag inte åka in ännu. Ska in kl 10 imorgon bitti för kontroll. Spännande men ack så nervöst.
Är jag verkligen redo nu?! Har väl inget val! *haha*

Så nu sitter jag här 03.08 och äter lite fil med cornflakes. Blev ju hungrig. :P


Oj, nu kom en värk!

Nu har den här "mensvärken" hållt i sig sedan måndags eftermiddag. Visserligen med blandade styrkor, idag är det som värst. Har tagit en Alvedon men det hjälpte inte så mycket. "Bandet" bak i korsryggen känns hela tiden, och trycket neråt känns av ibland. Inbillar mig att det känns mer när jag inte koncentrerar mig på annat.

Men om det är förvärkar eller inte det kan jag inte svara på.
Har iaf bestämt att jag inte ska ringa förlossningen förens antingen att huvudet börjar sticka ut eller efter jag varit hos barnmorskan imorgon. Ska vara där tidigt imorgon bitti, det känns bra.

Har hört några som inte kände av förvärkarna eller nån värk alls i princip.
Hur ska man då veta?
Vattnet har inte gått, vad jag vet men slemproppen har.
Känner mig mest förvirrad, inte så här jag tänkte att det skulle kännas... inte för att jag nu hade en plan på hur det skulle kännas heller men ändå.
Jag är ett frågetecken.

Hälsade på min underbara kusin, hennes man och de 2 barnen med Andreas idag. Blev storfika, mysigt!
Var väl där en 4 timmar tror jag. Tiden bara rusade iväg.
Skönt att komma hemifrån och tänka på något annat än min "mensvärk".
Troligtvis har slemproppen gått med så nu är det bara att vänta. *haha*
Trots det så vet jag att det kan ta upp till en vecka innan det sätter igång på "riktigt", men det närmar sig med stormsteg. :o)