Fy fan vilka jäkla hormoner!

Jag har gråtit till en film i mitt liv, fram tills nu då, och det är Armageddon... och då kom det bara nån tår första gången jag såg den. Jag är inte en som gråter när jag ser på film!

Men nyss såg jag Hachiko A Dogs Story och tårarna bara sprutade ut.
Jäkla gravidhormoner, att man inte kan få se på film utan att lipa.
Jag får helt enkelt hålla mig till mina rysare... dom gråter man banne mig inte av.

I efterhand kan man ju skratta lite åt det men det var väldigt jobbigt att se filmen.

Gud va jag är trött på folk, speciellt kunderna på jobbet.
Jag älskar verkligen mitt jobb och jag trivs att sitta i kassan för de flesta är faktiskt väldigt trevliga.... men idag tror jag alla puckon gick i min kassa (förutom syrran    )

Det står en stor skylt att man ska lägga sakerna en och en.....
Hur svårt är det!?!?!?!

De tar typ 5 kläder och viker ihop de på bandet så att jag sedan måste lyfta upp kläderna och lägga det tillrätta så att jag inte får alla plagg med mig när jag drar i ett. Trots att de måste se hur mycket jobbigare det blir för mig så gör de samma sak om och om igen. Tar det extra lång tid för att reda ut högen med kläder så kan man ju alltid stapla resten av varorna. *suck*

Ni skulle bli förvånade hur många det är som gör på detta viset...

Och så undrar man varför jag som 25-åring har ont i både rygg och nacke/axel och knappt kan jobba ibland.

Tydligen har jag varit lite snäll mot sambon trots alla mina hormoner.

Det blev lite suddigt men ni ser ju.   

Då var man inne i V.10 nu och det känns riktigt skönt.
Oron för missfall har nästan försvunnit.  

På torsdag ska jag till MVC och bli inskriven och bara det är en stor lättnad även fast det kan hända vad som hellst under graviditeten.

Då och då får jag ont i magen, så kallad "mensvärk".
Annars är jag mest trött och orkeslös hela tiden.

Köpte ett par mamma byxor igår, mina vanliga jeans börjar bli lite trånga.
Dessutom: vem gillar inte att ha en go mudd i midjan!!

Äntligen har jag fått klippt mig!!
Det är en underbar känsla att bli av med lite hår. :D

Nu blir det sängen för mig... är helt färdig efter en lång och härlig jobbardag.

Till och från under hela dagen idag har det känns som om jag åkt bergochdalbana, ni vet så som det killas i magen, så har det känts.
Eftersom jag bara är i v.9 så kan det ju inte vara fostret jag känner... så vad är det?

Någon som känner igen sig?

Det jag lider av mest är mitt eget humör, trots att jag knappast blir arg på mig själv så lider jag av att vara irriterad mest hela tiden. Stackars min sambo... han har det inte lätt. Det räcker att jag ser honom så blir jag på dåligt humör... men vad ska jag göra åt det... det är ju bara så. :S

Har även köpt mina första mammabyxor. Det var på rea för 100:- så jag tyckte det var perfekt.
Inte för att jag kanske behöver dom men mina jeans börjar bli trånga och hur skönt är det inte med mudd i midjan!!